Tommy Seebach: "Apache"

Tommy Seebach hette (han dog 2003) mannen som en bit in i filmen kan ses stående vid ett syntstativ, vickandes höfter och utskickandes små koketta sidoblickar av tvivelaktig moralhalt åt vårt håll till. Han var dansk, nämligen (för att citera Lindeman).

Som den uppmärksamme kan höra, handlar det om en cover av The Shadows gamla hit "Apache", här inbäddad i struttiga discostråksinfall och slap-bass med sjukt mycket choruseffekt på.

Tänk, det fanns en tid när sådant här producerades i den fullt allvarliga meningen att rendera Seebach och liknande akter en bättre skivförsäljning och långa turnéer. Och vad som är ännu märkligare är - att det till stor del lyckades!

Sa jag att han kom 2:a i Melodifestivalen 1982 med en låt som hette "Hip hurra - det´ min födselsdag"? Ja, den danska uttagningen, alltså.

Borat på riktigt! Jan Terri: "Losing You"

Varning!!! Det här måste vara ett av de mest absurda lågvattenmärken som finns därute. Videon, låten, texten, agerandet och inte minst sången går utanpå det mesta. Här har vi en produktion som är helt kongenial med artisten. Denna kvinnliga Borat verkar ha tagit en kameraman (ljudkillen behövdes inte och ljussättaren fick stanna hemma av finansiella skäl) med på första, bästa lågprisplan till USA och gjort en video till sin hitlåt på Kazakstanska Tio-i-topp.

Hur gick då snacket kamerakillen och managern/morbrodern emellan?

Öh... det måste va häftigt. Sätt på bruden en svart skinnjacka, vettja. Åsså lånar vi nåt vrålåk och knör in henne i. Min svåger har kontakter, ni fattar va? Han kan nog fixa en limousin, men då vill han få vara med i bild också. Sätt killen på en båge, så där ja. Hörru, filma upp i himlen då och då, så blir det snygga motljuseffekter i kameralinsen. Men var ska vi ställa tanten när hon mimar? Där borta, vid dammen? Men det ligger ju nån ful jädra slang där vid kanten... äh, skit samma. Hon kan inte mima ändå, hö hö. Ös på nu, så går vi och tar en öl sen.

(O-)Rent Ryskt (varning för hög volym på filmen!)

Jag är fullt medveten om att damen i videon ovan (uppsnappat i Ryssland) kanske inte borde skyllas för "katastrofal artist" - hon är de facto inte artist i den bemärkelsen att hon lever på den konst ni hör prov på. Men hon står i alla fall inför en publik i akt och mening att underhålla, vilket hon också gör - fast inte på det sätt hon själv hade för avsikt...

Ägna den stackars dragspelaren en tanke.Tursamt nog verkar han ha Beethovens hörsel.

Denna video är endast den första delen av två. I den andra kommer det en tant till in på scen som börjar dansa till sången. Den videon kan jag tyvärr inte lägga ut. Det får vara någon måtta, helt enkelt.

M A Numminen: Kekkonen-Rock

Hur tänkte YLE här??

Låt mig först fastslå: undertecknad är Svea rikes största Numminen-fan. Det finns inte en skiva med honom jag inte har, inte en bok, inte en obskyr liten spelning jag inte åkt femtio mil för att inte missa...ja, ni fattar. Och visst har jag fattat att ingen söker sig till Numminen som vill ha skönsång och förstklassigt artisteri, det är ju inte hans grej.

Men i detta fall måste även en M.A.-nörd reagera. Se på videon och säg mig sedan:

• VARFÖR ökar komparen Pedro Hietanen tempot i solot när han nu inte gjort annat än spelat och turnerat sedan 60-talet?
• VARFÖR vek ingen ned Numminens ena kragsnibb innan man spelade in?
• VARFÖR tillåts han ståta i denna smäckrade flottfrilla i rutan?
• VARFÖR snedglor han ned mot en textlapp, sjungandes en låt han framfört hundratals gånger, och
• VARFÖR lade YLE bilden på HONOM och inte Hietanen när han gjorde det? Det är ju inte direktsändning, så det kan de inte skylla på.
• När han nu ändå tjuvtittar på texten, VARFÖR sjunger han ändå fel?
• VARFÖR matchar bakgrundsdekorens smutslila/Stalingråa ton Numminens gårdstomtesgråa svid så bra, när allt i övrigt är en visuell och auditiv katastrof??

Det är ganska otroligt att en kille som vid tiden för denna TV-inspelning hållit på i över 20 år, ännu inte lärt sig se in i kameran utan den där blyga nybörjarblicken. Scennärvaro: noll.Och vad gillar ni garvet...och slutflinet??

Mr Methane: "I Just Called To Say I Love You"

Denna artist borde egentligen inte sorteras in under "Katastrofala artister" eftersom han faktiskt är riktigt duktig på det han gör - på sitt vis.

Herr Metan är enligt honom själv världens ende flatulist, dvs pruttare, som lever på sin - tja, konst. Efter att i tonåren lärt sig att inhalera luft med baken, har han med åren skaffat sig förmågan att framföra enklare musikstycken, stundom till och med i bestämd tonhöjd, med samma kroppsdel. Prov på detta får man i den sista halvminuten av musikexemplet ovan. För övrigt är han, om inte från planeten Krypton, så åtminstone England, och han turnerar land och rike kring med sitt program. Däri ingår bland annat imitation av en humla, utsläckandet av tända ljus på en tårta m m. Självaste Robert Asch(el)berg hedrades av Mr Methanes närvaro i sin egna TV-show i det sena 80-talet (tror jag det var).

Mr Methanes "musik" äger jag faktiskt inte själv på skiva, utan exemplet ovan är hämtat från en annan persons YouTube-bidrag. Dock finns CD till salu på hans hemsida: http://www.mrmethane.com/.

Har ni en humor lagd åt detta håll kan jag tipsa om de gratis smakproven från denna CD (klicka er fram). Tchaikovskijs "1812"-ouvertyr brukar framföras med kanoner och kyrkklockor, men i Metanmannens version brakar det på med annat artilleri.

Inspelningen ovan har tydligen något sorts karaoke-komp på vilket Mr Methane lagt sina vapörer. Texten i karaoken stämmer inte med ljudspåret, men å andra sidan sjungs det ju inte direkt...

Det tar ett tag innan han börjar, men håll ut!

Sixten Jansson: "Don´t Stop The Music"

Sixten Jansson är en skön kille från Åland. Hans låt Don´t Stop The Music spelades in live på 60-talet, men nyligen har han gjort en bejublad comeback med ny CD. Den lär bli mitt nästa skivförvärv, ty kan denne mans alster avvaras när man samlar på bizarra audiogram? Svårligen.

Efter låtens intro (där kompbandet inte kan bestämma sig för val av ackord) kommer så Sixten in med start på tersen. Efter hand arbetar han sig uppåt. På musikaliskt doktorsspråk kallas detta att han gör en initio på mi följt av recitation på ténor på sol (jaja, skit samma), dock går han alltså aldrig tillbaka till utgångspunkten utan hänger kvar däruppe på kvintläget tills han är klar, helt enkelt. Varför krångla till det?

TEXTEN är ett kapitel för sig. Det är lite svårt att höra allt , men så här verkar det vara:

Don´t stop the music, because I like me music so.

Don´t stop the music, let every ??? blow.

Don´t stop the music, because it sounds so good.

Please don´t stop the music, let it play in neighbourhood.

Don´t stop the music, I like to dance and sing.

Please don´t stop the music, keep the music swing.

Swing out the Blues, Jazz and Rock´n Roll.

And that Country music, I really like it all...

(etc)

Och så ett enträget:

Please, please, pleeeease...

varpå låten är slut.

Kort men innehållsrikt.

Sa jag att jag älskar den här mannen?

Anna-Lisa Ingemansson: "Oh, vilken underbar morgon"

Håll i hatten! Anna-Lisa Ingemansson bär inte epitetet "svensk musiks svar på Loch Ness-odjuret" för intet. Med vovven i högsta hugg äntrade hon scenen med huvudet högt och intonationen lågt.
Faktum är att inte ens Mrs Miller, ja, inte heller Florence Foster Jenkins skulle ha klarat att bräda denna dam. Av henne kan vi lära att God Vilja inte är allt, Friskt Vågat är inte alltid hälften vunnet. Musikaliskt var hon unik på så sätt att hon hade alla rätt på tipset; påver diktion (lägg märke till det läspande talfelet), bristande intonation, ansträngd klang, undermålig frasering och hela baletten. Men kompet är rätt bra! Allt som allt har jag bara hittat sex inspelningar med henne, och här har ni alltså ett av dem: Anna-Lisas oefterhärmliga tolkning av den kända musikallåten Oh, What A Wonderful Morning. Tänk er in i de inhyrda kompmusikernas situation. Någonstans där började fröet till aliaset Loch Ness gro, gissar jag.